Katyn: Dionis Kaptars intervju med Viktor Iljuchin på ”KM TV” 8 juli 2010

8 juli 2010 framträdde Viktor Iljuchin för andra gången i programmet ”Konferentsija” i TV-kanalen ”KM TV”, där han intervjuades av programledaren Dionis Kaptar. Iljuchin fortsatte sin berättelse om de nyligen uppdagade förfalskningarna av ryska arkivdokument.

Nyligen kontaktades Iljuchin av en anonym person som berättade om att det under 1990-talet förekom omfattande tillverkning av falska arkivdokument. Den här gången hade Iljuchin med sig i studion en del av de föremål som den anonyme personen hade överlämnat till honom som bevis för sina påståenden.

Den anonyme uppgiftslämnaren deltog själv i förfalskningsarbetet. Alla dokument som förfalskades av honom och den grupp han ingick i rörde sovjettiden och då särskilt sådant som hade med Stalin att göra. Vid förfalskningen av dokument använde man äkta blanketter från 1930- och 1940-talen. Dessa blanketter skall ha funnits hos KGB:s 9:e styrelse. Förfalskningsgruppen fick också tillgång till äkta skrivmaskiner från den tiden.

Man har nu gjort en undersökning av stämplarna som den anonyme uppgiftslämnaren har överlämnat till Iljuchin och slutsatsen blev att dessa är tillverkade tidigast i slutet av 1970-talet eller eventuellt i början av 1980-talet. Innan dess skall det ha varit tekniskt omöjligt att tillverka sådana stämplar.

[blip.tv ?posts_id=3895281&dest=-1]

För undersökningen kontaktades vissa organisationer där det finns högklassiga specialister som arbetar inom MVD:s (inrikesministeriets) kriminallabaratorier. Det är inte helt lätt att hitta någon som vill åta sig den här uppgiften, eftersom det föreligger en risk att resultatet av en sådan undersökning kommer att gå emot presidentens linje. De här specialisterna har alla nödvändiga certifikat och har kriminalistiska undersökningar som sitt ordinarie arbete. Enligt Iljuchin har man fullt förtroende för dem. Till vardags gör de sådana här underökningar i civila mål och andra rättsliga sammanhang, men praktiserar det även hemma. Deras expertundersökningar har också presenterats för vissa tjänstemän inom den ryska säkerhetstjänsten, som håller med om att dessa experters slutsatser är riktiga.

I början av 1990-talet rådde det total oordning i de ryska arkiven. Det var då som man hittade många spridda dokument från förr som man försökte bringa i ordning. Vid tillverkningen av förfalskade dokument använde man också en del äkta stämplar från sovjettiden.

Iljuchin visade nu upp ”Specialärende nr. 29” (ryska: ”Spetsfond, delo 29, tom 7”). Det är en mapp på 202 sidor som innehåller NKVD:s och NKGB:s brevväxling med Stalin från 1941, där många av dokumenten rör den sovjetiska säkerhetstjänstens arbete. Bland annat handlar det om spionernas intriger, om läget vid gränsen och illegala gränsövergångar, om de ukrainska banditernas och OUN:s verksamhet i västra Ukraina och den sovjetiska säkerhetstjänstens åtgärder för att motverka den verksamheten.

I denna mapp har man också planterat två stora falska brev. Det första brevet är undertecknat av Timosjenko, Zjukov och Vasilevskij, och skall ha tillverkats av förfalskningaspecialister vid det ryska militärinstitutet. Syftet med förfalskningen är okänt, men den anonyme uppgiftslämnaren tror att det kan ha varit för att höja säkerhetstjänstens auktoritet. Det var tydligen meningen att skapa en bild av att man varnade Stalin för ett kommande tyskt anfall men att han trots det inte vidtog några åtgärder för att stoppa det.

Det andra falska dokumentet, som finns på sidan 109 i den här mappen, är även det ”undertecknat” av samma personer, d.v.s. Timosjenko, Zjukov och Vasilevskij. Det innehåller mycket detaljerade och exakta uppgifter om tyska truppkoncentrationer längs den sovjetiska gränsen. Enligt dokumentet föreslog man i april 1941 att Stalin borde inleda en mobilisering och att man borde slå till först. Syftet skall ha varit att visa att Stalin var ute efter att starta ett krig i Europa och att Hitler förekom honom genom sitt ”preventiva” anfall på Sovjetunionen. Det var tänkt att Stalin skulle befria Polen från tyskarna, och sedan inta Tjeckoslovakien, Rumänien och Jugoslavien, d.v.s. hela sydöstra Europa. Därefter skulle han enligt det falska brevet ställa ett ultimatum till Hitler om att acceptera den nya gränsen i Europa, i annat fall skulle det bli fortsatt krig länderna emellan.

Det tråkiga enligt Iljuchin är att båda de här förfalskningarna redan har blivit publicerade, t.ex. så skall det första brevet finnas i en dokumentsamling som har givits ut av den ryska federala säkerhetstjänsten.

Iljuchin säger att han har rådgjort med olika specialister och man har kommit fram till att de flesta av dokumenten i mappen ”Specialärende nr. 29” är äkta, har ett historiskt värde och borde förvaras i arkiv. Ur denna mapp skall man ha tillverkats tre kopior på order av Dmitrij Volkogonov och dessa kopior skall ha spridits runt i Ryssland och Europa.

Dionis Kaptar konstaterade att det ser ut som att det inte handlar enbart om Katyn och intresserade sig för vad mer man hade kommit fram till.

Iljuchin sade att flera ryska medborgare på höga poster har hållit på med sådana här diversioner, t.ex. Dmitrij Volkogonov. På hans initiativ överlämnades många topphemliga ryska dokument till det amerikanska kongressbiblioteket. Volkogonov, som var president Jeltsins rådgivare under 1990-talet brydde sig inte ens om att avhemlighålla dessa dokument som sedermera fördes ut ur landet. Enligt Iljuchin var även Aleksandr Jakovlev inblandad i liknande verksamhet. Jakovlev skall en gång ha sagt  att ”vi måste göra allt vi kan för att väst skall ta avstånd från Sovjetunionen”.

Dagens slag riktas annars inte längre mot Sovjetunionen, utan mot Ryssland. Polackerna kräver kompensation för Katynmassakern i storleksordningen 100 miljarder dollar, en summa som kommer att lägga sig som en tung börda på den unga ryska generationens axlar.

Iljuchin menar att det polska institutet för nationellt minne (IPN) arbetar väldigt hårt med just Katyn-frågan och att de förvränger historiska fakta. Institutet har många proffs till sitt förfogande och får varje år 70 miljoner dollar (pengar tagna ur Polens statskassa) för att finansiera sitt arbete. I Polen finns även den s.k. Katyn-kommittén, som jobbar i samma anda som IPN. Dessa två organisationer ”vrider alla pilar” mot Ryssland och formerar den polska positionen, säger Iljuchin.

En del släktingar till de som dödads i Katyn har vänt sig till Europadomstolen och krävt kompensation. Det rör sig om 70 ärenden som så småningom kommer att godkännas. Detta kommer i sin tur att skapa ett prejudikat och leda till att större gemensamma krav kan följa på det. Den siffra som har nämnts på sistone är över 100 miljarder dollar. De motiverar sina kompensationskrav med att det var NKVD som sköt polackerna. Man menar att NKVD tog livet av Polens elit och vill klassa det som ett folkmord. Om man lyckas med det innebär det att brottet inte har någon preskriptionstid.

Iljuchin sade att han och flera av hans kollegor arbetar tillsammans med en grupp ryska historiker på att avslöja de här osanningarna.

Dinonis Kaptar undrade om någon i Polen har reagerat över den senaste tidens utveckling i Ryssland i Katyn-frågan. Iljuchin sade att den polska pressen har skrivit om att de ryska kritikerna har krävt en förnyad utredning av fallet, en utredning som bör kontrollera alla versioner och alla fakta. Men annars har polackerna varit upptagna med Kaczynskis flygplanskrasch samt det nyligen avslutade presidentvalet. Men den polska reaktionen lär komma och den kommer att bli hård.

Vårt lands ledning tror tyvärr att man kan blidka polackerna och få dem att bli snälla, t.ex. genom att vi nu har lämnat över 67 mappar med utredningsmaterial kring Katyn-fallet. Och nu har Polen också fått Komorowski som ny president. Men man ska inte vara naiv och tro att allt detta kommer att betyda något. Det är fortfarande IPN och Katyn-kommittén som styr den polska agendan, de vill se resultat av sitt arbete och alla sina satsningar. De har upprepat samma sak i 30 års tid och vill verkligen inte tillåta att någon ändar på det.

Det är inte omöjligt att dagens politiska ledning i Ryssland är beredd att erkänna att man har begått ett fel genom den förhastade bikten inför polackerna, säger Iljuchin. Gorbatjov var en ytlig man. Vad gäller Jeltsin, så var han endast kapabel att läsa texterna på etiketterna på spritflaskorna. Putin fortsatte alltför lättvindingt i samma spår. Han befinner sig under svår press med alla motstridande fakta i Katyn-fallet, men har redan hunnit erkänna den sovjetiska skulden.

Vi borde säga till polackerna att om de verkligen är intresserade av sanningen så borde de ta och se tillbaka på det som hände 1920. Då hamnade 120.000 rödgardister plus nästan lika många civila från västra Ukraina och västra Vitryssland i polsk fångenskap. Det fanns riktiga koncentrationsläger i Polen där fångarna behandlades illa. Efter två år skrev Tjitjerin att 60.000 ryssar hade dött i de polska lägren. Fångarna utsattes för hård bestraffning, mord, de fick ingen mat o.s.v. Dessa läger var föregångare till de tyska koncentrationslägren. Man kunde skjuta en rysk fånge bara för att denne hade stulit en höna. En gång sköts 240 personer på en gång. En annan gång dog några tiotal personer under en fyra dagar lång transport som genomfördes i svår hetta. Fångarna fick då varken mat eller vatten. Allt sådant finns beskrivet i polska dokument.

Varför är Putin och Medvedev så likgiltiga inför sitt eget lands historia, varför respekterar de den inte? – undrade Iljuchin. De har bett Polen om ursäkt, men varför besöker de inte något av de kors som finns uppsatta i Polen över de döda ryska soldaterna från 1920 års krig? De skulle kunna besöka dem först och lägga ner en blomma där innan de reser vidare för att delta i de polska Katyn-minneshögtiderna.

Den sovjetiska perioden i vårt lands historia ignoreras helt av många ledare idag, man uppfattar den perioden som något främmande, man hatar den, man spottar på sina egna rötter. Om de inte har respekt för det som har varit tidigare då kan man undra vilken respekt de själva kommer att ha om 20-30 år i folks ögon. Det handlar trots allt om vårt eget stora land, och i vårt lands historia fanns det allt från tragedier till stort hjältemod. Så varför skall man bespotta allt?

Dionis Kaptar undrade om Iljuchin har stöd av andra i sin kamp eller om han agerar ensam. Iljuchin svarade först med att tacka Kaptar för att ha fått möjligheten att framträda i ”KM TV”. Enligt Iljuchin så håller man på att bryta igenom den informationsblockad som de officiella ryska myndigheterna ligger bakom, och genombrottet har nu skett bl.a. ”tack vare er”. Dagen innan TV-programmet kom det ut en stor intervju med Viktor Iljuchin i tidningen ”Literaturnaja gazeta”. I intervjun berättade han om hur historien förfalskas. Om ”Literaturnaja gazeta” skriver något, så betyder det att deras redaktör Jurij Poljakov helt eller delvis delar vår åsikt, säger Iljuchin.

Vissa andra material publiceras lokalt. En film om Katyn som vi har producerat (”Polskij krest Rossii”) finns tillgänglig på KPRF:s sajt. Numera vet många i Ryssland om det här. Iljuchin får många brev från olika personer som intresserar sig för det här och vilka t.o.m. ger honom råd om hur han ska agera. Ett kommersiellt bolag har också laddat ner den här filmen och sålt 90.000 exemplar av den i framför allt de tre stora städerna Sankt Petersburg, Moskva och Sverdlovsk. Man kan säga att de tjänar pengar på saningen, inflikade Kaptar. Iljuchin sade sig inte vara emot det. Det viktigaste är att folket får veta hur barbariskt man behandlar historia i Ryssland.

Just nu är det politisk lågsäsong i Ryssland, många är på semester, 12 juli genomförs det sista plenummötet i Duman innan den också stänger för semester. Iljuchin kommer senare att ta upp frågan om en parlamentarisk undersökning kring det här.

Iljuchin sade att det finns andra falska dokument förutom ”Berijas brev” och två andra Katyn-dokument som Kaptar hittills har fått se. Han visade upp ett dokument om påstått samarbete mellan NKVD och Gestapo ”undertecknat 1939”. Många har hävdat att det dokumentet är falskt, men ingen har kunnat kontrollera det. Men Iljuchin har bett sina experter titta på det. De undersökte Berijas faximile-signatur och en tysk Gestapo-stämpel. Berijas namnteckning har visat sig vara falsk. Dokumentet är annars ”påskrivet” av Berija och Müller, men eftersom Berijas namnteckning är falsk så finns det inte längre något behov av att kontrollera Müllers signatur.

I ett annat dokument, ett intyg, skriver ”Berija” om den nationella sammansättningen inom NKVD:s och Gulags ledning. Det är ett känt faktum att andelen judar i de organisationerna var väldigt hög. I sitt intyg föreslår ”Berija” att man måste få in fler ukrainare, vitryssar och ryssar. Det dokumentet har undersökts av experter och också det visat sig vara falskt. ”Berijas” namnteckning i det har framställts genom att man har använt ”hans” facsimile-signaturer (Iljuchin har tre stycken sådana) och ”tryckt dit namnet i flera skikt”.

Enligt den anonyme personen har hundratals och tusentals falska dokument stoppats in i ryska arkiv. Iljuchin sade att han hade nog inte varit så här modig om han inte var säker på sin sak. Hans uppfattning delas av sådana ansedda historiker som Jurij Zjukov (känd för sina böcker inte bara i Ryssland utan också utomlands), Aleksandr Kolesnik och Aleksej Plotnikov. Iljuchin och hans team har i år skrivit en omfattande recension om huvudåklagarämbetets slutsatser från 1993 gällande Katyn-fallet, enligt dem är de slutsatserna helt utan värde.

Tyvärr skriver andra historiker sina böcker mot betalning som de får från exempelvis Polen eller USA. Volkogonov har fört ut en mängd ryska arkivdokument, han tog vilka dokument han ville i arkiven, packade ner dem i resväskor och förde ut allt. Dessa dokument ställs numera ut i montrar på det amerikanska kongressbiblioteket. Vi har själva ingen möjlighet att få se dessa dokument här hos oss, men i väst är det helt fritt. En del andra dokument har förts ut till länder som Sverige och Finland där de nu förvaras i olika arkiv och där de nu ”tolkar” vår historia på deras ”eget” sätt.

Idag vet man helt säkert att Lenins testamente är ett förfalskat dokument. Det tråkiga är att det redan har kommit ut och blivit publicerat. Det finns också falska dokument som handlar om Lenins sjukdom, som vill framställa Lenin som sjukare än vad han var i verkligheten. Det finns papper som sägs vara ifyllda av hans läkare.

Idag har man fastställt att dokument om Stalins samarbete med tsarens hemliga polis (Ochranka) också är falska. Stalin har aldrig varit Ochankas agent. Stalin var en genialisk person, även om hans person var mycket motsägelsefull. Han gjorde mycket för landet, han initierade många omfattande program, sådana som DneproGES (vattenkraftverket vid Dnepr) och stålverket i Magnitogorsk. Alla personer kan svartmålas på olika sätt eller framställas som idioter, det räcker med att man exempelvis ”avslöjar” att Stalin var agent för Ochranka. ”Jag är säker på att om vi hade tillgång till arkiven idag, så skulle vi kunna uppdaga många förfalskningar”, säger Iljuchin.

Kaptar inflikade att trots att informationsblockaden nu håller på att brytas så är det ändå inte det man går och väntar på. Man väntar på att någonting skall börja hända uppe på högsta nivån. Han undrade om Iljuchin har några administrativa metoder som han kan ta till för att påverka händelseutvecklingen i egenskap av dumaledamot.

Iljuchin svarade att han har exakt samma rättigheter och befogenheter som alla andra ledamöter i Duman. Det är visserligen inte svårt att boka ett möte hos några av landets höga tjänstemän, sådana som Gryzlov, eller att diskutera saken med folk på ryska justitieministeriet, men den nya informationen har redan visats i direktsändning när Iljuchin framträdde inför Duman i juni månad. De TV-bilderna sänds nämligen automatiskt till regeringen i Kreml, ministerrådet och hela Duman.

19 april höll dumaledamöterna och historikerna ett rundabordsmöte angående de senaste rönen kring Katyn-fallet, man har också skickat tre brev till Medvedev, bl.a. ett långt brev ”för cirka en vecka sedan”. I brevet uppmanas presidenten at ta del av den nya informationen och vidta nödvändiga åtgärder. Men det har gått för kort tid sedan brevet skickades till honom. Iljuchin sa också att han skall försöka få till ett möte med Narysjkin, som är ordförande i den ryska kommissionen mot historieförfalskning och som tillhör presidentens administration.

Iljuchin vill just nu inte lämna över sina nya bevismaterial till huvudåklagarämbetet, det stället är en enda röra och det är direkt farligt att lämna över dokument till dem. Han säger sig vara rädd för en provokation, att dessa material förvinner och aldrig kommer tillbaka. Han tror inte på de officiella experternas slutsatser. Han tvivlar dock inte på deras professionella kompetens, men om de utsätts för tryck uppifrån finns det inga garantier att deras slutsatser kommer att bli objektiva.

Iljuchin sade att man just nu vill jobba med de här dokumenten själva, först senare kommer frågan att väckas inför huvudåklagaren. Enligt Iljuchin står Rysslands anseende på spel. För vem vill samarbeta med ett land som föfalskar sin egen historia? Ingen. Sådana föraktar man. Våra pseudo-patrioter blir klappade på axeln och huvudet av andra, som föraktar dem innerst inne. Tyskarna, amerikanerna och polackerna är sanna patrioter, som vårdar varje historisk fråga. Se bara hur ihärdigt polackerna driver Katyn-frågan. Och hur är det hos oss?

Ju mer man sätter sig in i alla dessa frågor desto mer lär man sig, och det är verkligen avskyvärt allt det som sker. Förfalskningarna har förekommit i alla tider, både under monarkin och även mot monarkin. Det finns exempel på förfalskade dokument även utomlands. I Storbritannien tillverkade man ett falskt Komintern-dokument i en hög Komintern-ledares namn och planterade förfalskningen i de engelska arkiven. Tanken var att påvisa att Komintern genomförde ett omfattande arbete vars syfte var att få till ett maktskifte i Storbritannien. Dokumentet togs sedan fram ur arkiven och med det som grund ställde man frågan hur det var möjligt att samarbeta med Sovjetunionen ”när sovjeterna höll på som de gjorde”.

Och hur började kriget mot Irak? Jo, genom ett informationskrig. Först spred man en massa dokument med desinformation om att Irak hade kärnvapen och kemiska vapen som skulle vara farliga för hela mänskligheten. Det var så man motiverade den amerikanska invasonen i Irak – och nu vet man inte hur man ska ta sig ut därifrån.

Enligt Iljuchin sätts många falska dokument in i mappar som är hemligstämplade, som är märkta med texten ”Får ej avhemlighållas”, ”Topphemligt” eller ”Av särskild vikt”. Sedan dyker dessa dokument upp och börjar spridas runt. Dokument som inte är hemligstämplade är svårare att förfalska, eftersom de är tillgängliga för alla.

Ryska arkivledare hävdar att Iljuchin har fel, att Katyn-dokumenten förvarades i en ”särskild mapp” på en säker plats inom centralkommittén. Och sedan avslöjar de sig själva. Efter rundabordsmötet om Katyn den 19 april och andra presskonferenser, där nya fakta lades fram som visade att NKVD inte var inblandade i Katynmassakern, gav Medvedev order till Rosarchiv om att lägga ut Katyn-dokumenten på arkivets hemsida. Där lade man sedan ut Politbyråns beslut om att avrätta över 20.000 polacker, men ingen av kopiorna är underskriven och det saknas stämplar. De har piskat sig själva med det.

Om det verkligen är så som alla säger att de är intresserade av sanningen så bör man avhemlighålla alla dokument som förvaras hos FSB eller inom försvarsministeriet. Där finns det bl.a. ett dokument i vilket en tysk berättar om tyskarnas inblandning i Katynmassakern, att det var hans grupp som sköt polackerna. Och det finns många sådana dokument i dessa arkiv.

Putin och Medvedev är tydligen rädda för att erkänna sitt eget fel och förhastat handlande. Det är alltid bättre att erkänna ett fel direkt, för då slipper man ännu svårare konsekvenser. Man borde erkänna att Iljuchin och hans grupp har nya fakta som måste kontrolleras, fortsätta förundersökningen av Katyn-fallet och avhemlighålla alla dokument. Det finns tydligen inga hemligheter för polackerna, så varför är det då så hemligt vår oss?

Iljuchin avslutade med att säga att ”det gör ont för mitt eget fosterland” och tillade att han inte förföljer några egna mål i det här fallet.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: